Dymov

2005-05-27

En bra skola ska engagera alla

Publicerat i Svenska Dagbladet 2005-05-27, Gotländska Nyheterna 2005-05-25, Uppsala Nya Tidning 2005-06-08 , Södermanlands Nyheter 2005-06-02

Elever trivs allt för ofta inte i skolan. Begåvade barn får inga eller få utmaningar i skolan. Den har fokuserat alltför mycket på de svaga eleverna och utgått från deras behov. Detta har lett till att undervisningsnivån nedgraderats ständigt: utgångspunkten för undervisningen är att inte prestera.
Begåvade elever ses som svarta får och det är närmast tabu att tala om att dom över huvud taget finns. Barnen behandlas lika oavsett sina förutsättningar, där det normala är ”att inte hänga med”. Det är kränkande med krav och tillrättavisningar. Måste det vara så här? Absolut inte.

Skolan ska inte rätta sig efter dem som är svagast: meningen är inte att det ska vara lätt. Begåvade barn tappar gnistan för lärande, när de utsätts för undervisning som är gjord för att alla ska klara av den.
Fler och fler tycker att skolan är tråkig och presterar mindre, när uppgifterna är för lätta. Resultaten försämras. Undervisningen graderas ner ytterligare. Skolan blir mindre och mindre dynamisk. Stämningen sjunker. Resultatet blir en nedåtgående spiral. Denna utveckling måste brytas.
Skolan ska vara en utmaning för alla, en plats där elever utvecklas, uppmuntras att söka kunskap och vidga sina vyer. Skolans uppgift är att engagera. Därför bör undervisningen utformas på ett mer strukturerat sätt. Eleverna måste få större möjligheter att påverka sin skolgång. Lärarna ska vara förebilder både vad gäller kunskap och uppförande. Lärare som vågar och har befogenheter att ställa tydliga krav.

Elever som inte klarar av samma tempo som
andra måste få möjlighet att studera i sin egen takt. För att detta ska bli möjligt behövs en större mångfald bland skolorna, mer självständighet och fler tydliga krav. Skolan måste förvandlas från ett förvaringsställe för barn till en dynamisk verksamhet som hjälper blivande vuxna att utvecklas och möta utmaningarna i vår allt mer komplicerade värld.

2005-05-19

Hur långt ska vi gå i att försöka kvotera samhället?

Publicerat i Uppsala Nya Tidning 2005-05-09,
Uppsala Tidningen 2005-05-15,
Norrköpings Tidningar 2005-05-10
Södermanlands Nyheter 2005-05-11

Föräldrarledigheten ska kvoteras, likaså styrelsernas samansättning i näringslivet.

Varför inte kvotera på arbetsplatserna också (en idé som jag inte är ensam om)?
Några rörelsehindrade i byggbranchen, minst fem procent homosexuella bland datakonsulterna, ett par tyngdlyftare på varje förlossningsavdelning. Varannan VD kvinnlig, varannan manlig. Hur långt kan man gå i försök att reglera allt och allo? Argumentet är ju att vissa grupper är underrepresenterade; ska då vi tvinga in dem?
Jämnställdhet är bra, det stärker samhället och främjar tillväxt och kreativitet. Däremot specialregler, som inskränker friheten och lätt tenderar att bli många och oöverskådliga. Sådana förslag har alltid sina anhängare; det är mycket enklare att stifta lagar än att göra något åt saken.
Men borde inte politikerna satsa mer på opinionsbildning i stället, innan staten börjar titta ner i våra tallrikar och reglera hur vi ska turas om att gå på toaletten?